affīnis (adfīnis), e, angrenzend, I) eig.: gens affinis Mauris, ... ... II) übtr.: 1) durch Heirat anverwandt, verschwägert, ut essem adfinis tibi, Acc. tr. 502: alter mihi affinis erat, Cic. post redit ...
arfinis , arch. = adfinis (affinis), Prisc. 1, 45.