corrumptor , s. corruptor /.
latebricola , ae, c. (latebra u. colo), gemeine Kneipen (Bordellwinkel) besuchend, latebricolarum hominum corrumptor, Plaut. trin. 240 Sch.
corruptor , ōris, m. (corrumpo), der Verderber, I) eig., in phys. Beziehung: c. scripturarum (heiliger Schriften), ... ... (marito potestas est), Hor.: corruptor insidiatur nuptae, Plin. – / Altlat. corrumptor, Plaut. trin. 240.