flammeārius , iī, m. (flammeum), der Verfertiger von Brautschleiern, Plaut. aul. 510.
hiems (hiemps), hiemis, f. (altind. himá-s, ... ... Acc. fr.: poet. übtr.: Sturm, Heftigkeit, heftige Gewalt, flammea diri montis (des Vesuvs) hiems, Stat. silv. 3, 5, ...
... Sulp. Sev. chron. 2, 28, 2: flammea texuntur sponsae, Mart. 11, 78, 3: velarunt flammea voltus, Mart. 12, 42, 3: flammea sollicitum praevelatura pudorem, Claud. rapt. Pros. 2, 325: flammea conterit, heiratet oft, Iuven. 6, ...
romphaea (rhomphaea), ae, f. (ῥομφα ... ... , 12 u.a. Eccl. (s. Rönsch Itala p. 245): flammea illa, das Flammenschwert, Ambros. in psalm. 118. serm. 3. ...