obnixe

[1254] ob-nīxē, Adv. (obnixus v. obnitor), standhaft, beharrlich, omnibus obnixe opibus nostrum nos officium meminisse, Plaut. Stich. 45: manibus pedibusque obn. omnia facere, alles daransetzen, Ter. Andr. 161: alqm obn. petere, ut etc., Hieron. epist. 57, 2: colloquia petere obn., Amm. 24, 2, 11: obn. agere, Pacat. pan. 11, 1: obn. deprecari, ne etc., Symm. epist. 3, 60: obnixe inflexibilis mansit, Amm. 29, 2, 14: meus animus meomet dolori obn. oppositus, Fronto de nep. am. 2. p. 232, 14 N.: Compar., obnixius argumentari, Claud. Mam. de stat. anim. 1, 3, 7. – / Liv. 4, 26, 12 u. Sen. ep. 95, 1 jetzt enixe, Sen. ep. 35, 1 jetzt valde.

Quelle:
Karl Ernst Georges: Ausführliches lateinisch-deutsches Handwörterbuch. Hannover 81918 (Nachdruck Darmstadt 1998), Band 2, Sp. 1254.
Lizenz:
Faksimiles:
Kategorien: