γάρ ( γὲ – ἄρα , vgl. die von den ... ... , οἵδ' οὐκέτ' εἰσί· τοῦτο γάρ σε δήξεται , das wird dir doch wehe thun, Eur. Med . 1370; so bes. bei Dichtern öfter; ...
οἴ-μοι , auch οἴμοι μοι od. οἴ ... ... . 169; u. mit dem gen . der Sache, um deren willen man Wehe ruft, οἴμοι τῶν κακῶν , 389 (wie οἴμοι ἀναλκείης , Theogn ...
ἐπ-ῴζω , = ἐπῳάζω , Ar. Av . 266 οὕπ οψ, ὡς ἔοι κε, ἐς τὴν λόχμην ἐμβὰς ἐπῷζε , nach dem ... ... . Νιόβη τέκνοις ἐπῷζε τοῖς τεϑ νηκόσιν , wo Andere ἐπώζω schreiben, o wehe rufen.