πατρ-αλῴας , ὁ , der seinen Vater schlägt, Vatermörder, Schol. Ar. Nubb . 1330 u. VLL., die es von ἀλοάω, = τύπτειν, ἐπιτρίβειν erklären.
πατρο-φόνος , den Vater mordend; gew. subst. ὁ πατρ ., der Vatermörder, Plat. Legg. IX, 869 b u. öfter, D. C. 73, 13, adj., χείρ , Aesch. Spt . 765; ...
πατρ-ολέτωρ , ορος, ὁ , Vatermörder; bei Antiphan . XI, 348 richtige Lesart, s. Jac. A. P. p . LXXX.
πατρο-φονεύς , ὁ , Vatermörder, Od . 1, 299. 3, 197. 307.
πατροῤ-ῥαίστης , ὁ , Vatermörder, Suid .