εἰκῇ

[726] εἰκῇ, unüberlegt, planlos; φύρειν πάντα Aesch. Pr Om. 450; vgl. Plat. Phaed. 97 b; κράτιστον ζῆν Soph. O. R. 979; εἰκῇ ἀποκλασϑέντα Theocr. 22, 14; εἰκῇ λαβεῖν dem δοκιμάσασϑαι entggstzt Men. Stob. fl. 72, 2 (v. 11); καὶ ἀτέχνως Plat. Soph. 225 b; καὶ ἀλογίστως ποιεῖν Lys. 7, 12; vgl. Prot. 326 d; τὰ εἰκῇ λεγόμενα Isocr. 4, 12; οὕτως εἰκῇ παραδιδόναι ibd. 136; neben ἀπὸ ταὐτομάτου Arist. rhet. 1, 1. Vgl. εἰκαῖος.

Quelle:
Wilhelm Pape: Handwörterbuch der griechischen Sprache. Braunschweig 31914, Band 1, S. 726.
Lizenz:
Faksimiles:
Kategorien: