pūriter , Adv., s. pūrē.
... u. (vorklass.u. poet.) pūriter , Adv. (purus), I) eig. u. übtr.: A) ... ... et caste deos venerari, Cic., sacrificare (v. Matronen), Liv. – puriter vitam agere, Catull. – b) sprachlich rein, pure ...
āreo , uī, ēre, (viell. verw. mit dem altind. ... ... Staub), I) trocken, dürr sein, ubi (tracta) arebunt, componito puriter, Cato: aret ager, herba, Verg.: siccis humus aret arenis, Ov.: ...
lavo , lāvī, lautum (st. lavitum), Partiz. lautus ... ... sprichw., s. 1. manus.no. I, A: dentes, Plin. ep.: puriter dentes, Catull.: cutem, Lact.: vellus, Plin.: lanam, Inscr., u. ...