stolidus , a, um (v. *stoleo, ein Tölpel sein, wie ... ... a) von Perf., Enn., Plaut. u.a.: vix sensi stolidus, ich Alberner, ich Narr, Ter.: gens stolida viribus, Ps. Quint ...
stolidē , Adv. (stolidus), tölpelhaft, albern, dummdreist, brutal, unsinnig, st. laetus, Liv.: st. ferox viribus suis, Liv.: robore corporis st. ferox, Tac.: st. castra suggressus, Sall. fr.: übtr., stolide tument pulmonea (mala), ...
stoliditās , ātis, f. (stolidus), die Tölpelhaftigkeit, Albernheit, Dummdreistigkeit, quaedam st. barbarica, Flor. 3, 3, 12: stoliditatem fingere (v. Brutus), Schol. Iuven. 4, 102.
vix , Adv. (verwandt mit vis, wie das griech. ... ... durch tandem, denn doch, endlich einmal, ah, vix tandem sensi stolidus! Ter.: vix tandem legi litteras dignas Appio, Cic.
carpo , carpsī, carptum, ere (vgl. καρπός, ›Abgepflücktes ... ... cibos digitis, an den Sp. klauben, Ov. – dah. scherzh. stolidum pleno vellere carpe pecus, v. Rupfen, d.i. Prellen der reichen ...
2. illīc , Adv. (1. illic), I) v. ... ... publica et milite illic et pecuniā vacet, Liv.: ego illic me autem assimulabam quasi stolidum, Plaut.: illic, ubi, Quint. 9, 4, 51: Ggstz. ...
veternus , a, um (vetus), von hohem Alter, alt, I) adi.: rupes, Fulg. myth. 1. praef ... ... ep.: veternus civitatem occupavit, ibid.: veterno consenescere, v. Vieh, Colum.: stolidum excitare veternum, Catull. 17, 24.
in-violābilis , e, unverletzlich, a) absol., v ... ... Cod. Theod.: hae (ideae) inviolabiles sunt, Sen. – v. Pers., stolidum vulgus inviolabilem credebat, hielt ihn für fest gegen Hieb und Stich, Tac ...