aliēnātio , ōnis, f. (alieno), I) die ... ... gegen jmd. (verb. alienatio disiunctioque, Cic. de amic. 76), repentina, Liv. 35, 19, ... ... 31, 4: patrui, Tac. ann. 2, 43: tua a me alienatio, Cic. Phil. 2 ...
Wahnsinn , vesania. – mentis alienatio oder mens alienata (Geistesabwesenheit übh.). – insania (Tollheit). – furor (Wut, Raserei). – amentia (der Aberwitz des unsinnig Handelnden). – in W. geraten, verfallen, mente alienari. in ...
aliēnitās , ātis, f. (alienus), mediz. t.t.: ... ... . Aur. chron. 5, 4, 64 u.ö. – II) = alienatio mentis (w.s.), Cael. Aur. acut. 2, 39, 227.
Verrücktheit , insania. – deliratio (Wahnsinn). – mentis alienatio (Verstandesabwesenheit).
... , der, jmds., animo coniunctus cum alqo. – Geistesverwirrung , mentis alienatio; mens alienata. – Geisteswerk , humani ingenii opus, im ... ... G., omnia mea( n. pl. ). – Geisteszerrüttung , mentis alienatio; mens alienata.
Geistesabwesenheit , alienata mens; alienatio oder deminutio mentis. – Geistesanlagen , s. Anlage no. II, 3, b. – Geistesanstrengung , ingenii od. animi contentio.
Verstandesabwesenheit , alienatio mentis; mens alienata; amentia. – Verstandesbegriff , animi notio. – Verstandeskräfte , vires mentis od. ingenii.
abwesend , absens. – a. sein, abesse, von ... ... dum alqs abest; absente alqo. – Uneig., A. des Geistes, Verstandes, alienatio mentis. amentia (Bewußtlosigkeit, Betäubung); dementia (Wahnsinn).
ἀλλοίωσις , εως, ἡ , dasselbe, bei Plat . der ... ... αὑτοῦ πάϑεσιν . Oft Plut.; Pol . verb. es mit μέϑη , alienatio mentis , 3, 81, 5.