annato

[445] an-nato (ad-nato), āvī, ātum, āre, I) an etw. heranschwimmen, m. ad u. Akk., ad proxima navigia, Auct. b. Alex. 20, 6: ad eas naves, ibid. 21, 2: ad proximas naves, ibid. 31, 6: ad suum myoparonem, ibid. 46, 6: ad manum hominis, ad putamina, Plin. 9, 86: ad eos (quos), Plin. 9, 38 D. (Jan u. Mayh. quos annatant): m. Dat., annatare singulis ternos, Plin. 9, 36: litoribus ex aequore, Sil. 10, 609. – absol., illae (ranae) certatim adnatant, Phaedr. 1, 2, 19: maxime puer qui primus expertus est adnatat, Plin. ep. 9, 33, 6 K. – II) bei etw. schwimmen, m. Dat., comes lateri annatat, Sen. Agam. 450 (473).

Quelle:
Karl Ernst Georges: Ausführliches lateinisch-deutsches Handwörterbuch. Hannover 81913 (Nachdruck Darmstadt 1998), Band 1, Sp. 445.
Lizenz:
Faksimiles:
Kategorien: